En telefon som ringde och sa att allt var över. En röst någonstans långt borta som yttrade DUMMA ord. En pipande maskin ett streck och bortfösning inte få vara med dig. En kista, En lila nejlika och ljuset av afzelius. Ett välsminkat ansikte helt söndergråtet, ben som inte bär för att kunna säga hej då. Mardrömmar, vanmakt att inte förstå varför jag inte kan hälsa på. Ett tomt hus med spår av dig. kaos, djupa hål svårt att komma upp,  En fasad,  en mur som faller ihop. Känslan av att inte orka bry sig, likgiltighet mot hela världen förutom mot len päls.
Se min svartvita ägel i en låda aldrig mera på pussa på din parfympäls. En blå kista med röda rosor på sol musik och ord fina ord om dig. Det blev många sista ögenblick