Hittade mitt gamla nationella prov i svenska b nu när jag rotade igenom hårddisken. Var dödligt nervös när jag läste upp det för klassen men det gick bra. Fick MVG på det av skolans tuffaste lärare:)

 

Äldre människors kvalitéer och egenskaper glöms bort ju modernare vår värld blir. Även om deras sätt att göra saker och ting på känns lite gammalmodig, betyder inte det att slutresultatet blir sämre.

Min mormor ”Mammi”, föddes den 11 mars 1924 i Skellefteå där hon var den tredje äldsta i en syskonskara på nio barn.
Vid tretton års ålder blev hon ivägskickad till en gård och tvingades jobba som piga. Arbetsförhållandena var urusla. Man tvingades att stå på knä på en brygga och doppa kläderna i iskallt sjövatten. Vid arton års ålder träffade hon min morfar och de gifte sig nyårsaftonen 1943. Året efter föddes det första av fyra barn.

De kommande åren var lyckliga, men kantades av en hel del svårigheter. Det gröna huset vid vattnet, som familjen bodde i, var omodernt med toalett i den kalla källaren. Sakta men säkert byggdes huset om och allt fick en modernare prägel. Dörren stod öppen för hela släkten, och man kunde alltid förvänta sig något mumsigt när man kom in på gården och kände doften av nybakat. Att få sitta i det trivsamma köket med träpanelen och en skvallertidning var äkta lycka.

Den stora tomten har satt djupa spår i mitt hjärta. Att som barn få ha stora grönskande gräsmattor att leka på är otroligt viktigt, att få känna vinden blåsande i håret när man springer omkring är värdefullt. Sommarnätterna vid elden, grillen och sången allt det vackra finns djupt rotade i minnet. Att få vakna i den rosa friggeboden, lyssna till vattnets fridfulla skvalpande mot stranden och veta att det tillhör mig är förtrollande 

En vinterdag när solen lyste från klarblå himmel, gick jag med mina engelska böcker mot det gröna huset som avtecknade sig vackert mot den glittrande snön. Väl inne i det varma köket satte jag mig vid den knarrande stolen vid fönstret. Lite dystert öppnade jag mina böcker och tog itu med arbetet. ”Mammi” satt hela tiden mitt emot mig och granskade mig uppmärksamt. Trots hennes ringa kunskaper inom det här området, gjorde hennes närvaro och lugnet i köket att läxan blev klar mycket snabbare än den normalt sett skulle ha blivit.

Att få sitta på en balkong med blicken fäst på vattnet och prata med en gammal människa om sina problem i livet är något som jag tycker alla skulle få uppleva. Känslan av att ha någon som verkligen lyssnar och förstår är underbar. Om jag inte hade fått chansen att lära känna min mormor hade jag definitivt inte varit den människa som jag är i dag. Om jag hade varit bättre eller sämre kan jag tyvärr inte spekulera i, men en sak vet jag, hon har förändrat mig för all framtid.

Historierna om hur mitt paradis har förändrats med åren har alltid fascinerat mig. Att få ligga bredvid i sängen och lyssna till de roliga historierna tills man kunde dem utantill är något jag aldrig glömmer. Hennes mjuka fårade kind, det vackra grånande håret, de pigga glittrande ögonen och den stora famnen, det är för mig total trygghet.

Att ha en plats att komma till där en person finns som nästan betyder mer än någonting annat är viktigt. Om till exempel en förälder säger något dumt och ilskan blossar upp, är det bra att ha en oberoende människa att prata med. Man ser liksom problemet ur ett helt annat perspektiv efter ett sådant samtal.
Min mormor är en förebild för mig eftersom hon trots svårigheter och stora motgångar vägrade att ge upp. Men som många andra människor var hennes tid här på jorden fullbordad. Det sägs att tiden läker alla sår, men såret i mitt hjärta kommer nog alltid att förbli öppet. Även om hon trots allt var över åttio år, var hon en av de människor som betydde mest för mig i hela världen.   

Visdom och livserfarenhet är väl värd att lyssna på och är bara något man får om man levt nog länge. Men skynda på, den äldre generationen försvinner allt snabbare och om du har något att säga gör det nu, imorgon kan vara för sent.

 

 

Saknar dig <3