Det är lådor överallt vill jag lova. Flytten närmar sig med stormsteg, det gillas. Det kommer bli 4 minuter till jobbet för mig sen och det känns helt underbart. Vill liksom vara ha allt klart nu. Tror jag har valt färgtema i mitt rum med satsar på lila och grått. Tror det kan funka, har dock lite svårt för grått men får väl lära mig att gilla det helt enkelt. Min nya säng kommer vara grå med så det är bara att gilla läget. Är ledig i helgen med så himla nice. Har jobbat de 2 senaste, bra med pengar men rätt segt då bussarna går så himla tidigt. Redan innan klockan 6. En hel timma innan jag börjar jobba, men snart slipper jag det. Just nu känns det som en hel evighet fram till den 1/10 men jag vet att det kommer gå riktigt fort. Annars är det härligt med höst, gillar att vädret är lite kyligare man blir piggare av det. Just nu trivs Sofie med livet, ny lägenhet, bra jobb bara kompisar lite närmare som saknas  men annars är allt bra.

 

Kram kram 

 

Visdomstanden från helvetet är vad jag har. Den pekar rakt in i min kind hela högra sidan av mit ansikte är typ bortdomnad och det är en konst i sig med tanke på att den redan är det. Annars pratade jag med bästa P i dag och du får mig alltid att skratta <3. Nu är det bäst att sova enligt alarmet ska jag upp om 4,34 längtar till centrum!!!!

 

Natri natti

Hittade mitt gamla nationella prov i svenska b nu när jag rotade igenom hårddisken. Var dödligt nervös när jag läste upp det för klassen men det gick bra. Fick MVG på det av skolans tuffaste lärare:)

 

Äldre människors kvalitéer och egenskaper glöms bort ju modernare vår värld blir. Även om deras sätt att göra saker och ting på känns lite gammalmodig, betyder inte det att slutresultatet blir sämre.

Min mormor ”Mammi”, föddes den 11 mars 1924 i Skellefteå där hon var den tredje äldsta i en syskonskara på nio barn.
Vid tretton års ålder blev hon ivägskickad till en gård och tvingades jobba som piga. Arbetsförhållandena var urusla. Man tvingades att stå på knä på en brygga och doppa kläderna i iskallt sjövatten. Vid arton års ålder träffade hon min morfar och de gifte sig nyårsaftonen 1943. Året efter föddes det första av fyra barn.

De kommande åren var lyckliga, men kantades av en hel del svårigheter. Det gröna huset vid vattnet, som familjen bodde i, var omodernt med toalett i den kalla källaren. Sakta men säkert byggdes huset om och allt fick en modernare prägel. Dörren stod öppen för hela släkten, och man kunde alltid förvänta sig något mumsigt när man kom in på gården och kände doften av nybakat. Att få sitta i det trivsamma köket med träpanelen och en skvallertidning var äkta lycka.

Den stora tomten har satt djupa spår i mitt hjärta. Att som barn få ha stora grönskande gräsmattor att leka på är otroligt viktigt, att få känna vinden blåsande i håret när man springer omkring är värdefullt. Sommarnätterna vid elden, grillen och sången allt det vackra finns djupt rotade i minnet. Att få vakna i den rosa friggeboden, lyssna till vattnets fridfulla skvalpande mot stranden och veta att det tillhör mig är förtrollande 

En vinterdag när solen lyste från klarblå himmel, gick jag med mina engelska böcker mot det gröna huset som avtecknade sig vackert mot den glittrande snön. Väl inne i det varma köket satte jag mig vid den knarrande stolen vid fönstret. Lite dystert öppnade jag mina böcker och tog itu med arbetet. ”Mammi” satt hela tiden mitt emot mig och granskade mig uppmärksamt. Trots hennes ringa kunskaper inom det här området, gjorde hennes närvaro och lugnet i köket att läxan blev klar mycket snabbare än den normalt sett skulle ha blivit.

Att få sitta på en balkong med blicken fäst på vattnet och prata med en gammal människa om sina problem i livet är något som jag tycker alla skulle få uppleva. Känslan av att ha någon som verkligen lyssnar och förstår är underbar. Om jag inte hade fått chansen att lära känna min mormor hade jag definitivt inte varit den människa som jag är i dag. Om jag hade varit bättre eller sämre kan jag tyvärr inte spekulera i, men en sak vet jag, hon har förändrat mig för all framtid.

Historierna om hur mitt paradis har förändrats med åren har alltid fascinerat mig. Att få ligga bredvid i sängen och lyssna till de roliga historierna tills man kunde dem utantill är något jag aldrig glömmer. Hennes mjuka fårade kind, det vackra grånande håret, de pigga glittrande ögonen och den stora famnen, det är för mig total trygghet.

Att ha en plats att komma till där en person finns som nästan betyder mer än någonting annat är viktigt. Om till exempel en förälder säger något dumt och ilskan blossar upp, är det bra att ha en oberoende människa att prata med. Man ser liksom problemet ur ett helt annat perspektiv efter ett sådant samtal.
Min mormor är en förebild för mig eftersom hon trots svårigheter och stora motgångar vägrade att ge upp. Men som många andra människor var hennes tid här på jorden fullbordad. Det sägs att tiden läker alla sår, men såret i mitt hjärta kommer nog alltid att förbli öppet. Även om hon trots allt var över åttio år, var hon en av de människor som betydde mest för mig i hela världen.   

Visdom och livserfarenhet är väl värd att lyssna på och är bara något man får om man levt nog länge. Men skynda på, den äldre generationen försvinner allt snabbare och om du har något att säga gör det nu, imorgon kan vara för sent.

 

 

Saknar dig <3

Min dag började klockan 05,10 i morse med en dusch. Jag som verkligen HATAR att duscha på morgonen! Fixade mig lite lätt, och tog bussen till sjukhuset. Väl där var det rätt lång väntan närmare bestämt  4 timmar. Fick byra om till den obligatoriska skjortan, tro mig jag har känt mig snyggare! Fick en nål, hon som satte den lyckades på försök nr 1 hör och häpna! Sen var det mera väntan. Efter ett tag åkte jag in i salen och fick mig en billig fylla, hela rummet snurrade runt. Kämpade emot rätt bra men är som vanligt chanslös. Var borta i typ 2 timmar.

Vaknade klar som fan i huvudet precis som vanligt blir verkligen hyperaktiv och smått galen intensiv och pratig. Skulle kunna prata ihjäl vem som helst just nu och springa ett maratonlopp så mycket energi har jag! Fråga mamma och patrise som fått lyssna på mig ikväll o btw tack för hämtningen och sällskapet idag<3. Efter en kvart var jag redo att dra därifrån men det skulle fikas klivas upp o gå m m. Jag gillar inte alls sjukhus vill fly fältet fort. Trodde operationen skulle vara en baggis, men då jag svängde benen över sängkanten undrade jag seriöst vad läkaren gjort, det gjorde ont som fan. Gick ett varv som en halt gammal tant. Uppvakningen gick bra det stora problemet var att nu var klockan 2 och läkaren ville träffa mig o förklara och hon hade inte tid förens vid 4 så bara att  vänta lite till. 

Under samtalet fick jag veta att hon skurit djupare än planerat vilket jag redan konstaterat. Knölen är skickad till PAD/analys men består troligtvis endast av endometerios. Nu till det tråkiga tänkte gå på praktiken i motgon redan men någonstans under promenadens gång insåg jag min begränsning, det känns att hon har varit i bukhinnan och petat kan jag säga, men 14 dagar var att ta i, har min sista praktikvecka till veckan ju! Får se hur jag mår framöver. Just nu ligger jag som en hjälplös skalbagge som är hög på speed på rygg och har tråkigt. Ska väl försöka sova natti natti kram