Idag är det prick en månad kvar tills jag är 22 år gillar den siffran mycket bättre än 21. Den har alltid varit en av mina favoritsiffor. Känns sådär lite åldersångest men kan liksom inte göra något åt det bara uppskatta att jag faktisk får äran att bli 22. Ikväll går mina tankar down memory road och jag är 10-11 igen bästa tiden bästa kompisarna tryggheten av att ha dig nära lyckan närmaste vänskapen solvarm asfallt studsbollar cyklar tvspel lekstugenätter det känns alldeles för långt bort ibland tvekar jag har det hänt eller är det fantasi men då letar jag upp den gamla dagboken där finns allt dokumenterat eller nästan iallafall.

 

De långa somrarna som verkligen inte ville ta slut promenader varje kväll i flera timmar mjukglass som jag aldrig orkade äta upp. Alla blev less på att vänta på mig, tog liksom en halvtimma att äta en liten mjukglass. Ska påpeka att jag är inte ett dugg bättre idag.  Lyckan över moppekörkortet den lila snyggingen som jag fick det var frihet. Avlsutet var väldigt fint i huset det blev liksom den sista festen vi flyttade inte ens två månader efter det. Återigen var alla samlade förutom mina tre änglar som jag verkligen ville ha där men de var med det vet jag. 

 

Jag fyllde 18 var löjligt lycklig, kär, och nojjig. En stor flaska nötlikör hade dykt upp från ingenstans, synd jag kommer inte ihåg vad den heter minns att den var grymt god. Tur var väl det, för jag blev i tvingad en del det skulle tydligen firas rejält att jag äntligen blev 18 som jag längtade och tjatade på alla och var avundsjuk på mina äldre vänner men det var äntligen min tur det var den 11/2-09 en dag jag alltid kommer minnas tack vare de bästa personerna som gjorde den bäst.  Långa djupa samtal mellan oss, allt var magiskt, en telefon som ringde det var ett nummer jag aldrig trodde jag skulle få se på min display och jag trodde jag inte det var sant. Allt var helt perfekt synd att jag bara inte vågade! Nu skulle jag göra det utan att tveka det minsta men får hoppas på framtiden.Ska kämpa för något jag aldrig kommer få, men hoppas kan man alltid!! Nu skulle jag verkligen vara redo och seriös ingen liten tönt, allt skulle vara bättre nu jag lovar.

 

 

En annan sak jag aldrig kommer glömma är första gången jag såg min älskade fina skattpojke det var en kärlek så stark, så omedelbar, så definitiv. Den rubbade hela min värld, som hade förändrats på en minut! Hade bara känt så en gång innan, och den gången var det till en människa. Nu hade jag möjlighet att få det jag verkligen ville ha, det var plågsamt att gå hem den kvällen ville bara ta med dig hem lägenheten har inte känts så tom som då du tillhärde ju mig du ägde mitt hjärta några dagar senare blev min, underbara fina älskade katt. Ett liv utan dig skulle bli inneållslöst och grått, vill att du alltid ska vara hos mig! Mötet med min andra filur var fint han var den enda av kattungarna som var vaken då jag hälsade på. Du började direkt leka med mina skosnören mitt hjärta smälte älskade din modiga personlighet du var inte rädd bara nyfiken då var du 9 veckor.